Utdrag ur debatten i riksdagen 2003-10-24 med anledning av interpellation från miljöpartiet. Det som citeras är det specifika kring bojkott och handelsavtalet. Naturligtvis behandlades även andra frågor i konflikten.
Debatten finns i sin helhet på <a href="http://www.riksdagen.se" title="www.riksdagen.se">www.riksdagen.se</a>

Shahin Eghraghi

4 § Svar på interpellation 2003/04:24 om Mellanöstern
Anf. 16 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): Fru talman! ....[Yvonne Ruwaida] frågar hur jag avser att agera för att sanktioner mot Israel ska bli genomförda [...] . [...] Vad gäller sanktioner är det vår uppfattning att så länge vi arbetar på att få parterna med oss i en positiv utveckling är det inteaktuellt att diskutera sanktioner eller bojkott mot Israel. Vi är av den uppfattningen att sådana åtgärder inte gagnar fredsprocessen. [...]

Anf. 17 YVONNE RUWAIDA (mp): Fru talman! Fru utrikesminister! Tack för svaret. [...] Jag undrar hur Sverige kommer att agera när Israel bryter mot internationell rätt när det gäller muren, bosättningarna och mycket annat. Varför får inte det konsekvenser, till exempel att man från EU:s sida diskuterar handelsavtalet med Israel eller att Sverige i alla fall driver att EU ska göra det? En bojkott behöver inte vara total. Jag tror inte på totala bojkotter. Men jag tror att man ibland ska sätta press, och lite grann handlar det om bojkott. Men det måste vara på ett bra sätt, på ett smidigt sätt, och inte en total bojkott. Det stöder jag inte. I fråga om andra länder, som inte har samma mäktiga bundsförvanter som Israel har, som inte är god vän med USA, kan man sätta en annan bojkottpress. Men det gör man inte med Israel. Israel bryter allvarligt mot mänskliga rättigheter, och det är staten Israel som gör det. Det är inte organisationer eller enskilda israeliska medborgare som gör det utan det är staten Israel. [...]

Anf. 18 LARS OHLY (v): Fru talman! Det här är kanske den viktigaste interpellation som diskuteras med utrikesministern i dag. [...] När vi har en FN-resolution som röstas igenom i generalförsamlingen med 144 röster för och fyra röster mot vilka medel kan då dessa 144 länder, som åtminstone pekar ut ockupationsmaktens ansvar, för att få Israel och i förlängningen USA att acceptera en rättfärdig fredsprocess? Då har den svenska regeringen avvisat alla krav på sanktioner eller bojkottaktioner av något slag. Jag vill börja med att säga att jag håller med om att det här inte är någonting som man lättfärdigt ska kasta fram för att uppnå opinionsmässiga fördelar eller för att man tycker att det är ett bra krav i allmänhet. Det här är någonting man ska ta till i sista hand för att omvärlden ska visa sin avsky mot en politik som strider mot allt det som vi tycker är rimligt i förhållandet mellan stater och folk. Här har Israel för länge- sedan överträtt gränsen. Vi har ett handelsavtal mellan EU och Israel som bland annat, precis som alla handelsavtal som EU sluter, talar om respekt för mänskliga rättigheter. Hur ska man kunna skriva in det i fortsättningen i något handelsavtal med någon som helst trovärdighet om man inte reagerar genom att ifrågasätta avtalet när Israel så flagrant bryter mot allt vad mänskliga rättigheter heter, när man upprättar en apartheidmur inne på palestinskt territorium, när man avrättar människor på ett sätt som inte har något som helst med rättssäkerhet eller mänskliga rättigheter att göra? Jag skulle vilja att den svenska regeringen var tydligare med att Israel har ansvaret och att omvärlden måste visa att vi inte accepterar deras ockupation.

Anf. 19 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): Fru talman! [...] Lars Ohly var inne på att det finns avtal mellan EU och Israel. Ja, det finns ett associationsavtal. Det ger oss faktiskt möjligheter att kontinuerligt ta upp de här frågorna med Israel. Associationsavtalet ger oss möjlighet att på ett väldigt tydligt sätt till Israel framföra våra synpunkter och diskutera dessa synpunkter med dem. Jag kan berätta att nästa möte kommer att äga rum den 17 november, och regeringen kommer att fortsätta aktivt verka för att EU utnyttjar det här forumet för att kräva att Israel lever upp till sina förpliktelser enligt folkrätten och fullgör sina skyldigheter som ockupationsmakt.

Anf. 21 LARS OHLY (v): Fru talman! Jag tycker att utrikesministern var relativt tydlig. Jag har också en förståelse för att utrikesministern inte kan tala samma klarspråk som en enkel oppositionspolitiker i Sveriges riksdag. Det finns naturligtvis hänsyn att ta. Men jag kräver inte heller mer av tal utan jag kräver att man nu går från ord till handling. Associationsavtalet ger oss möjlighet att framföra synpunkter, säger utrikesministern. Ja, det är väl bra, men det hjälper inte. Så länge Israel har USA:s stöd kommer man att motsätta sig världssamfundets för- dömanden, om man inte också får betala priset för sin ockupationspolitik. Man har raserat EU-projekt som har byggts upp med EU-medel, och EU har inte krävt återbetalning av Israel. Man har raserat svenska biståndsprojekt, också hanterade av partier i Sveriges riksdag. Israel slipper betala. Man har byggt en apartheidmur som skiljer palestinier från resten av världen och som omöjliggör för palestinier att flytta fritt, att röra sig fritt eller till och med att ta sig till arbete eller skola. Omvärlden beklagar och kanske i bästa fall fördömer, men mer görs inte. Jag menar att vi måste visa att den här desperationen inte får leda till terroristhandlingar eller till att man tar till medel som bara förvärrar situationen och vrider upp våldsspiralen. Men det kan vi visa bara genom att ställa oss på de förtrycktas sida. Gå till handling! Isolera dem som redan är politiskt isolerade i FN:s generalförsamling! Utpeka an- svaret för den politik som förs där det hör hemma, hos ockupationsmakten, hos Israel, men också hos USA, som med alla medel har stött Israels politik! Det är en politik som kan peka framåt och som kan ge tillbaka värdighet åt de förtryckta palestinierna.

Anf. 22 Utrikesminister LAILA FREIVALDS (s): Fru talman! [...] Jag har den största förståelse för Lars Ohlys krav på mera handling. Jag tror att alla tycker att det måste finnas mer som man kan göra. Men man måste också tro att det som man gör kan leda till att situationen förbättras och inte förvärras, och det är ofta det som är svårigheten. När det gäller EU:s möjlighet att återkräva till exempel ekonomiska insatser som man har gjort vill jag säga att det faktiskt har varit så att EU har återkrävt en del av sina insatser. Det är naturligtvis viktigt att göra den markeringen att vi inte kan acceptera att vi går in med ekonomiskt stöd som sedan förfelas eller på något sätt förfaller. Då ska det naturligtvis vara möjligt att kräva tillbaka medel, och det görs också.

Anf. 23 YVONNE RUWAIDA (mp): Fru talman! [...] Jag hoppas verkligen att Europa kan gå in i en roll som USA aldrig kan fylla. USA kommer aldrig att kunna vara den part som för utvecklingen framåt. Det är jag helt övertygad om. Jag hoppas verkligen också att man från svensk sida kan försöka få EU att spela en annan roll. Jag tror tyvärr att man måste använda vissa påtryckningar på Israel, inte bara diplomatiska påtryckningar. Jag tror att vi har ett ansvar för att se till att utvecklingen i Mellanöstern går åt rätt håll. Det är ett ansvar både mot den israeliska befolkningen och mot den palestinska befolkningen. De kommer bägge att bli lidande av den här situationen. Jag vill sluta med att citera en sak som Avraham Burg säger i artikeln i Svenska Dagbladet, och det gäller något jag tycker att man ska komma ihåg när man jobbar med de här frågorna. Han säger så här: "Vi kan inte hålla en palestinsk majoritet under en israelisk stövel och samtidigt betrakta oss själva som Mellanösterns enda demokrati. Utan lika rättigheter för alla som bor här, araber som judar, finns ingen demokrati."