Idag kom ett E- mail från Jerusalem med uppdateringar om husdemoleringar och fördrivning av familjer som den israeliska regeringen utfört på ockuperat område under 2014.

Hitintills under 2014 har 311 byggnader demolerats och 629 personer har blivit hemlösa.

Under maj månad demolerades 74 byggnader och 164 personer blev hemlösa.

71 byggnader som betalts av givarländerna har hitintills blivit demolerade under 2014.

PGS vill uttrycka ilska och förtvivlan över att det målats ett hakkors på Dror Feilers dörr under natten.

Dror är sedan många år aktiv i organisationen Judar för israelisk palestinsk fred, Jipf som är en av PGS viktigaste samarbetspartners. På grund av Drors starka ställningstaganden för palestiniernas rättigheter och kritik mot Israel är det inte första gången han utsätts för hot. Nu också för sitt engagemang mot nazism och rasism.

PGS vill skicka solidaritetshälsningar till Dror. Vi står bakom dig i kampen för rättvisa.

Dror Feiler och Anna Wester på Nakbamanifestation

Palestinagruppernas kongress välkomnar beslutet av de palestinska organisationerna Fatah och Hamas att inleda samarbete med målet att åstadkomma en enighet i kampen för en varaktig lösning av Israel/Palestinakonflikten och genomföra demokratiska val till en regering för det palestinska folket. Försoningsprocessen innebär ett stort framsteg för möjligheten till en tvåstatslösning utifrån FN:s resolutioner i frågan, med ett fritt och livskraftigt Palestina sida vid sida i fred med Israel, med Östra Jerusalem som huvudstad, och en rättvis lösning av flyktingfrågan.

2014 har av FN förklarats för det internationella året för solidaritet med det palestinska folket. Vi uppmanar den svenska regeringen och EU att tillfället i akt att omsätta detta i praktiken genom att uppmuntra och stödja processen för fred och försoning, inte bara i ord utan också genom konkret handling.

Sverige och EU bör i det internationella samfundet ta initiativ för att få en rättvis lösning till stånd, och snarast följa Islands och över 100 andra länders initiativ att diplomatiskt erkänna staten Palestina inom dess av FN erkända gränser.

I helgen 17-18 maj samlades medlemmar från olika delar av landet till Palestinagrupperna i Sveriges kongress, organisationens högsta beslutande organ. Det blev en helg fylld av diskussioner, beslutsfattande och trevligt umgänge.

Ett nytt program antogs utan större ändringar från det föregående. Tanken är ju att det ska vara ett program som är lätt att ställa sig bakom oavsett åsikter i andra politiska frågor; därför bygger det på FNs-resolutioner och palestiniernas krav.

Ett mer levande dokument är den strategiska planen, det styrdokument som kongressen skickar med den nya styrelsen. Gruppdiskussioner hölls under lördagen och på söndagsmorgonen sydde vi ihop yrkanden och förslag  till en ny strategisk plan för PGS och ett dokument med rekommendationer till den nyvalda styrelsen.

På söndagen var det också val till förbundsstyrelse för de två kommande åren. Anna Wester omvaldes enhälligt till ordförande.

Christer Sandberg, Johanna Wallin, Jessica Lindberg Dik, Aisha Lundgren och Louise Norman avgick ur styrelsen efter flera år som ledamöter. Men de har lovat att de kommer att stanna kvar som aktivister i PGS.

Per Gustin, Henrik Carlborg, Anne Sörman och Yngve Hansson omvaldes och får sällskap av Kerstin Dahlberg från Hässleholm, Per Anders Skytt från Göteborg, Mina Olsson och Johanna Wallberg från Stockholm.

Delar av nya styrelsen (Henrik, Anna, Yngve, Johanna, Kerstin och Per Anders

Vi vill tacka alla som kom och gjorde kongressen till en bra och inspirerande tillställning. Program, strategisk plan och verksamhetsberättelse kommer att läggas upp på hemsidan så fort protokollet är klart. Jag och nya styrelsen tackar för förtroendet och lovar att förvalta det på bästa sätt. För ett fritt Palestina!

//Anna Wester

Tal Al Nakbamanifestation Sergels Torg 

Vi har samlats här i kväll för att uppmärksamma att det är 66 år sedan Al Nakba. Den stora katastrofen – när över 750 000 palestinier drevs på flykt, 500 byar jämnades med marken och staten Israel utropades. Att det är 66 år sedan FN antog resolution 194 om alla flyktingars rätt att återvända. Och att det nu är 47 år sedan Israel ockuperade Västbanken, Gaza och Östra Jerusalem och människor återigen drevs på flykt.

I mer än 66 år har de palestinska flyktingarna väntat på att få återvända. I mer än 66 år har det palestinska folket väntat på möjligheten att få leva ett värdigt liv, att få bilda en egen stat.

Vi är också här för att påminna om att Al Nakba inte var en enskild händelse 1948, utan att det är en ständigt pågående verklighet som inkluderar etnisk rensning och dagligt förtryck av det palestinska folket, som lever under ockupation eller som israeliska medborgare i Israel.

Ännu idag lever miljoner palestinier som flyktingar runt om i världen. Detta pågår år efter år. Efter år. Utan att omvärlden på allvar gör något för att få ett slut på ockupationen. Men palestinierna ger inte upp.

Motståndet mot ockupationen som i dag nästan uteslutande sker genom ickevåld pågår också det år efter år. Varje vecka ordnas det protester i byarna runt om på Västbanken; mot muren, de illegala bosättningarna och landstölderna. Protester som slås ner brutalt av israelisk militär.

Så också i dag. Hela dagen har det kommit in rapporter om Nakbademonstrationer runt om på Västbanken, i Gaza, inne i Israel, i Jerusalem och i flyktinglägren runt om i Mellanöstern. Innan jag gick hit nåddes jag av den fruktansvärda nyheten att två unga palestinier skjutits ihjäl av israelisk militär vid en Nakbamanifestation nära Ramallah. Flera skadade.

Palestinierna vädjar till omvärlden att stödja deras ickevåldsmotstånd, och det kan vi göra genom att bojkotta Israel. Det finns en bred uppslutning i Palestina bakom det så kallade BDS uppropet. Över 200 organisationer från det palestinska civilsamhället har enats i detta upprop, i denna vädjan om bojkott, desinvestering och sanktioner mot staten Israel så länge som ockupationen pågår och en rättvis fred har kommit. När politiker och makthavare inte tar sitt ansvar måste vi göra det.

BDS-rörelsen växer så det knakar över hela världen och jag vågar påstå att det är det största hotet mot ockupationen i dag, när länder och institutioner som EU och FN väljer att blunda för Israels alla folkrättsbrott. Stora breda bojkottaktioner var en bidragande faktor till att apartheidregimen i Sydafrika föll. Med inspiration från den kampen och det vi lyckats åstadkomma hittills ska vi fortsätta sätta press på Israel till dess att deras apartheidpolitik upphör och ockupationen hävs.

Vi ska uppmana artister att inte spela i Tel Aviv, företag att avbryta samarbeten med företag som stödjer och tjänar på ockupationen, kämpa för att Israel ska uteslutas från fotbolls EM och andra idrottsevenemang och vi ska köpa andra grönsaker än de som är producerade i Israel, ofta i illegala bosättningar på stulen palestinsk mark. I praktiken är Israel nästan medlemmar i EU genom förmånliga samarbetsavtal. Detta trots att de bryter mot deklarationer och överenskommelser om mänskliga rättigheter. Vi ska fortsätta arbeta för att dessa avtal fryses och om man inte vill kalla det bojkott, så sluta belöna Israel. Det skulle räcka långt.

Palestinagrupperna anser det som allas vår skyldighet att ställa sig bakom palestiniernas vädjan om BDS och vi ser hur fler och fler sluter upp bakom kraven på bojkott. Nu senast den amerikanske skådespelaren Danny Glover som tillsammans med kollegor skrivit i ett uttalande att de är solidariska med det palestinska folket och stödjer dem i deras kamp för kulturell och akademisk bojkott av israel.

Men fortfarande ställer sig många tveksamma till om bojkott är rätt metod. Till dem vill jag säga, om vi inte stödjer detta ickevåldsinitiativ, vad ska vi då stödja?

Jag vill avsluta med att säga att det är med stor glädje vi mottagit nyheterna om att Hamas och Fatah har enats efter många splittringsförsök och hot utifrån. Vi hoppas nu att Sverige och EU inte gör om samma misstag som 2007 när man bojkottade den samlingsregering som bildades då, utan att man stödjer denna utveckling. Inte bara i ord, utan också i handling.

Vi kommer att stå här varje 15 maj för att påminna om den pågående katastrofen till dess att den upphör. Till dess att Palestina är fritt och de palestinska flyktingarna erkänns sin rätt att återvända.