Precis som alla andra hälsovårdsorganisationer i Gaza befann sig Palestinian Medical Relief Society (PMRS) plötsligt i en krissituation när Israel började bomba Gaza. De har sjuttio anställda i Gaza, men får även hjälp av hundratals volontärer. Under normala omständigheter arbetar de framför allt med primärhälsovård på både fasta och mobila kliniker. De fokuserar även på kroniska sjukdomar, psykosocial hälsa och rehabilitering.

Men när Israel attackerade Gaza blev behoven mer akuta. Personalen gjorde sitt bästa för att hålla PMRS fyra kliniker i Jabaliya, Beit Lahiya, Beit Hanoun och Khan Yunis öppna, trots det ständiga bombardemanget. Det var framför allt under det dagliga, tre timmar långa uppehållet i beskjutningen som Israel införde under krigets andra vecka av humanitära skäl, som patienterna kunde ta sig till klinikerna. Det rörde sig inte bara om människor som skadats av raketer och granater, utan också om kroniskt sjuka som behövde sina mediciner.

Kliniken i Jabaliya höll öppet dygnet runt och fungerade som en akutsjukvårdscentral. Personalen arbetade i två skift för att kunna hjälpa så många som möjligt. Deras arbete var mycket svårt, inte bara på grund av det stora antalet döda och skadade; bombningarna gjorde det nästan omöjligt för människor att lämna sina hem, och sjukvårdspersonalen arbetade med fara för sina liv. PMRS delade också med sig av sin utrustning till sjukhusen, framför allt första hjälpenlådor och rullstolar, och deras volontärer hjälpte andra organisationer att få ut hjälpen, till exempel vatten, mat, filtar och mediciner. Tre PMRS-läkare hjälpte dessutom till på Shifasjukhuset. Tillsammans med Jordanien koordinerade PMRS en evakuering av skadade till Amman, och satte upp ett fältsjukhus.

PMRS är medlem i en kommitté som samordnar arbetet i hälsosektorn mellan de olika ickestatliga organisationerna. Den möttes i Ramallah medan kriget pågick, och fattade beslut om att skicka en gemensam hjälpsändning till Gaza. Den första, som innehöll mjölk och medicinsk utrustning, skickades från Västbanken den 5 januari i en WHO/UNRWA-lastbil, och anlände till Gaza en vecka senare, den 12 januari. Nästa sändning kom i väg den 22 januari. Israel håller fortfarande Gazas gränser i princip stängda, och släpper bara in en del av det humanitära biståndet. En stor del av hjälpen från till exempel länder i arabvärlden har fastnat vid den egyptiska gränsen. Efter det att vapenvilan trädde i kraft den 18 januari har PMRS framför allt koncentrerat sig på att komma igång med primärhälsovårdsarbetet och rehabiliteringen. Även om de flesta attackerna har upphört är hjälpbehovet i Gaza fortfarande enormt. WHO har varnat för utbrott av epidemier. Vatten- och avloppssystemet i Gaza håller till exempel på att kollapsa. PMRS konstaterar att de står inför stora utmaningar. Bland annat har mer än trettio hälsovårdskliniker i Gaza skadats eller blivit fullständigt förstörda. PMRS klinik i Jabaliya är en av dem. De betonar vikten av långsiktigt arbete i Gaza. Många av dem som skadades under kriget kommer att kräva långvarig eftervård, och vissa har blivit permanent funktionshindrade. Det kommer därför att ställas stora krav på rehabilitering och psykosocial service. För att möta dessa behov försöker PMRS att bland annat utvidga verksamheten på sin primärhälsovårdsklinik och med hjälp av skiftarbete införa dygnet-runt-öppet.