Igår var jag i Gaza för första gången på flera månader. Lämnade ett regnigt Jerusalem redan klockan sex på morgonen tillsammans med Giancarlo för att hämta upp Ziad i Ramallah, båda är från SDC, SwissDevelopment Agency och vi ingår i samma Konsortium för stödet till Gaza Community Mental Health Programme, GCMHP. Väl framme vid Eretz checkpoint körde Giancarlo som diplomat in med bil och vi möttes igen efter det att Ziad och jag gått till fots genom den långa öppna tunneln för att komma till den palestinska sidan av gränsen. Vi körde först till Rafah där vi träffade WEFAQ, en av de tre kvinnoorganisationer som har knoppats av från GCMHP i december 2010. De uppdaterade oss om hur det går för dem som nyetablerad organisation. Det har varit en tuff period då de har haft svårt att hitta givare och komma igång, men de ser det som viktigt att kunna stå på egna ben. Sedan träffade vi AISHA, den andra avknoppade kvinnoorganisaitonen som finns i Gaza city där vi också fick information om hur det går för dem och hur de ser på framtiden. GCMHP kommer fortsättningsvis att ha ett tätt samarbete med alla tre kvinnoorganisationerna och kommer även att vara ett stöd för dem i frågor som rör ekonomi och administration.

För att visa stöd och solidaitet med de tre kvinnorganisationerna har PGS gett bidrag från Palestinainsamlingen på totalt 300 000 kr under våren och detta har varit till stor hjälp för dem.

Att komma in i Gaza kräver att man skickar in en ansökan till israeliska myndigheter och enligt blanketten ska det ta upp till fem arbetsdagar att få besked. I mars skickade jag in ansökningar för att vi skulle kunna delta vid GCMHP årsmöte den 11-12 mars, men vi fick inte något positiv svar förän den 16 mars och då var det för sent. Vi fick delta via videolänk från Jerusalem och David Henely och Henrik Pelling höll också en workshop för GCMHPs profesionella personal via länk. Det blev bra, men det är aldrig detsamma som att träffas och ha möten tillsammans. Inte heller Louise Norman, sjuksköterska och medlem av PGS styrelse fick inresetillstånd för att ha
undervisning för Palestinian Medical Relief Society, PMRS personal i Gaza i avancerad första hjälpen. Istället ordnade PMRS snabbt ett program för henne på Västbanken och hon undervisade deras volontärer och personal, ett fotbollslag och palestinska poliser. I höst gör vi ett nytt försök att få in henne i Gaza.

Det är inget unikt med problem att få tillstånd att resa in i Gaza, detta är ett stort problem för alla här och AIDA, samordningsorganisationen för de internationella enskilda organisationerna på plats har gjort en utredning om problemet, beräknat kostnader och presenterat problemet för alla konsulat i Jerusalem och hoppas nu på ett agerande från deras sida. (se uttalande på hemsidan)

Sista besöket för dagen gjorde vi hos GCMHP där vi hade möte med administrationen för att diskutera deras arbete under 2011 och planerna för 2012 och 2013. Sedan var det bara att åka tillbaka till Eretz dit vi kom precis innan de skulle stänga för dagen. Nästa gång jag reser in kommer jag att stanna några dagar för att ha tid med både officiella möten, träffa vänner och att bara gå runt i Gaza city och titta och kanske dricka kaffe på något café. Förhoppningsvis kommer den andra Frihetsflottan att anlända till Gaza i slutet av juni och då ska jag vara på plats och hälsa dom välkomna och vinka med den lilla svenska flagga som inköptes vid mitt besök i Stockholm i maj enbart för denna tilldragelse.

Yvonne Fredriksson, Jerusalem 2011-06-15

Fadderbrevet utgår 4 gånger per år till Palestinainsamlingens faddrar. Läs mer om hur du kan bli fadder!