Ungdomsklubben - PGS projektledare Jan Edquist

I nedslitna lokaler i Abu Dis förde en liten ungdomsklubb en tynande tillvaro. Men Jan Edquist, som egentligen rest till Palestina för att hjälpa Medical Relief med datautbildning, såg att det fanns entusiaser där som ville göra något. Med en bakgrund som idrottsledare i Örebro fick han idén att ta med ett ungdomslag i fotboll till Sverige. Sommaren 1999 reste ett gäng fjortonåriga palestinska grabbar till Örebro för att delta i en fotbollscup. De fick bo hos föräldrarna till grabbarna i det svenska laget.

- Det blev väldigt lyckat, säger Jan Edquist. Det var en otroligt fin historia. Och det fanns ett stort engagemang i Abu Dis för det här.

Efter det gick PGS in med löpande stöd till klubben och var bland annat med och finaniserade ombyggnaden av lokalerna. PGS har även varit med och utveckla verksamheten.

- Vi har till exempel ställt krav på att tjejer skall vara med. Det har ju varit problem med att blanda tjejer och killar i idrott, men det har de verkligen fått igång. Det gäller ju att ta det försiktigt, så att man inte stöter sig med de kulturella traditionerna, men nu har folk vant sig vid det.

Jan Edquist är nöjd med hur verksamheten utvecklats, även om de stött på en del problem.

- Människorna har det ju så svårt i Abu Dis, med alla soldaterna som kommer dit. En av de här killarna som var med till Sverige blev skjuten i maj förra året, bakifrån i dörren till klubben.

Han berättar att israeliska soldater kommit in på klubben och misshandlat barn och ungdomar, och att de ofta stått på taket till en närliggande byggnad och katat in sten på klubben för att provocera pojkarna. Som en följd av det har det ibland blivit en liten nedgång i aktiviteterna.

- Folk blev rädda för att komma dit. Men nu verkar det bättre igen. Och det är viktigt att det finns en klubb som denna, säger Jan Edquist.

- Ungdomarna kan ju inte ta sig någonstans - pojkar mellan 14 och 40 får överhuvudtaget inte lämna Abu Dis - så det behövs sådana här aktivitter. Och det här är väl nästan det enda stället som det inte är någon politisk organisation eller någon familj som styr.

Catrin Ormestad