I Gaza har jag varit ett flertal gånger och senast då vi hade konsortiummöte med GCMHP i september. Denna gång hade vi tur då alla utom två personer som ingår i konsortiet fick tillstånd att komma in. Trots påtryckningar kom de två som är palestinier och arbetar på Nederländska och Schweiziska representationskontoren inte in. Vi hade en videokonferens första dagen vi var i Gaza, men det går inte att jämföra med att ha direktkontakt med alla som är inblandade i arbetet. Denna gång hann vi också med att träffa och prata med representanter för de olika teamen för GCMHP. De informerade om att de i stort följer den planerade verksamheten men de har utökat den med en ”Krisplan” som innefattar bland annat: en utökning av mentalhälsovård till de som blivit påverkade av kriget för att ge dem enskild hjälp och rehabilitering samt en utökning av psykosocialt stöd till barn, kvinnor och män så att de ska kunna hantera sina traumatiska upplevelser. GCMHP har också utökat den utbildning som de ger till skolor, dagis, primärhälsovårdspersonal, sjukhus m.m. I Sverige har de två projektansvariga David Henley och Henrik Pelling pratat och informerat om situationen i Gaza i TV och radio, på bokmässan och på olika seminarier.

Fadderutskicket går till Palestinainsamlingens alla faddrar. Fadder kan du bli genom att sätta in ett kontinuerligt bidrag till våra biståndsprojekt till vårt 90-konto. Det går också att teckna autogiro (Klicka här för att läsa mer). Läs hela fadderutskick nr 4 / 2009 här.

Under våren har PGS projektansvariga för PMRS och GCMHP besökt projekten för uppföljningar och årsmöten. Med på projektuppföljningen av PMRS var också två personer som höll uppskattade föreläsningar och förde diskussioner med PMRS, Birzeit-universitetet, UNRWA m.fl. För GCMHP höll de projektansvariga flera föreläsningar via videokonferens under hösten 2008, men dessa tvingades upphöra eftersom organisationen varit upptagen med att genomföra det arbete som krävts för att ge stöd efter kriget mot Gaza. Men för både PMRS och GCMHP planeras fortsatta utbildningsinsatser som organisationerna vill att PGS ska hjälpa till med.

Fadderutskicket går till Palestinainsamlingens alla faddrar. Fadder kan du bli genom att sätta in ett kontinuerligt bidrag till våra biståndsprojekt till vårt 90-konto. Det går också att teckna autogiro (<a href='http://www.palestinagrupperna.se/fadderskap-och-autogiro'>Klicka här för att läsa mer</a>). Läs hela fadderutskick nr 3 / 2009 <a href='http://www.palestinagrupperna.se/fadderutskick-nr-3-%E2%80%93-2009'>här</a>.

Henrik Pelling och David Henley i Sjövik. Foto: Anna WesterUnder Israels 23-dagar långa krig mot Gaza kring årsskiftet dödades 1 414 palestinier varav 313 barn. Gazaremsan är ett av världens mest tätbefolkade områden och cirka 80 procent av befolkningen i Gaza är under 18 år. Barnpsykiatern Henrik Pelling och barnneurologen David Henley har båda mångåriga erfarenheter av arbete med barn i Gaza genom sitt engagemang i PGS samarbetsprojekt med Gaza Community Mental Health Programme (GCMHP). På årets Sjöviksseminarium (5-7 juni 2009) delade de med sig av dessa erfarenheter.

För barnen i Gaza är varje aspekt av deras liv påverkad och präglad av den israeliska ockupationen och belägringen. För de flesta barn i Gaza finns inga säkra platser där de kan ägna sig åt att leka med andra barn, umgås eller ägna sig åt någon form av idrott. Förutom det fruktansvärda faktum att så många barn dödades under kriget mot Gaza finns de barn kvar som skadats lindrigt eller allvarligt, vars familjer blivit hemlösa och som tvingas leva bland sönderbombade hus och trasiga vatten- och elledningar. För en person som aldrig tvingats leva under krig eller ockupation kan det tyckas otroligt att dessa barn fortsätter att fungera överhuvudtaget. David och Henrik påtalade just dessa barns enorma motståndskraft. De kan drabbas av tillfällig apati men på grund av att de av erfarenhet vet att de bara har sig själva och familjen att lita på, så måste de klara sig i stort sett på egen hand. Det blir en överlevnadsinstinkt som gör att de trots allt lidande tar sig igenom vardagen. Självklart lider dessa barn av allvarliga trauman men att de flesta reser sig gång på gång visar på barns styrka att leva vidare och uthärda de mest hemska förhållanden. Det är dock viktigt att betona att inget barn, under några omständigheter, ska behöva växa upp under dessa levnadsförhållanden.