Våren och sommaren på Västbanken, Gaza och i Libanon har varit turbulent. Det pågår maktspel på olika nivåer och detta drabbar vanliga människor som bara får det sämre och sämre, både politiskt och humanitärt. Trots möten och diskussioner och löften från Israel om nya fredsförhandlingar så fortgår ockupationen, förtrycket, byggandet av muren och expansionen av bosättningarna. Men även om det ser väldigt mörkt ut och att det är svårt att vara optimistisk så fortsätter PGS samarbetspartners sitt arbete för att förbättra och underlätta livet för de mest utsatta.

Jag kom tillbaka till Jerusalem för en vecka sedan efter att ha varit hemma i Sverige från mitten av december, då jag bara hade fått en månads visum. Den här gången kom jag in utan problem och fick visum för tre månader. Nu håller jag på att registrera Palestinagrupperna och söka arbetstillstånd. Ingen kan arbeta och bedriva biståndsprojekt på de ockuperade palestinska områdena utan att få tillstånd från de israeliska myndigheterna, så nu är det bara att vänta och hoppas på det bästa.

Jag tillbringade åtta veckor denna sommar i Jerusalem och sedan kriget startade hörde jag ljudet av krigsflygplanen varje morgon och kväll då de var på väg till Libanon för att sprida död och förstörelse. TV- nyheterna stod på överallt man kom och alla var upprörda och ledsna över Israels förstörelse av Libanon samtidigt som alla oroade sig för att omvärlden skulle glömma vad som pågår i Gaza.

Som vi skrivit om tidigare har PGS lämnat extrabidrag till pågående projekt samt gåvor till en del andra organisationer som PGS haft kontakt med under många år. Under januari har vi betalt ut 10 000 kr till stöd för de funktionshindrades egen organisation i Nahr El Barred och Beddawi i norra Libanon. Gruppen är knuten till det CBR projekt som får stöd via PGS. Ett bidrag på 10 000 kr har även betalts ut som stöd till byggandet av Arna Free Theatre i Jenin. Se Palestina NU.